myjustin.blogg.se

Nu sitter jag på flygplatsen och åker snart till England. Jag har ställt in kapitel på sån tisinställning eller vad det heter så förhoppningsvis funkar det och ni kommer kunna läsa :) hoppas ni får det suuuuuper bra!!! Puuuuuuss

Tidigare

Jag rykte till av att min telefon ringde och väkte mig ur mina tankar. "Demi" sa jag när jag hade dragit över skärmen för att svara. "Hej Demi, det är Pattie, jag bara undrar vart ni är och hur det går." Jag sökte med blicken efter Jazmyn och Jaxon som fortfarande lekte med varann och svarade Pattie, "vi är i parken och leker, allt är finfint, vi har träffat Stella också." Jag vinkade åt Jaxon som nu kollade hitåt och han vinkade tillbaka. "jaha va kul, men jag tänkte åka och handla lite om en stund vill ni hänga med?" jag funderade en stund, hur länge hade vi vart här? Jag tittade på klockan på min mobil och såg att vi hade vart här i en timma ungefär. "Ja vi kan hänga med, vi börjar gå hemåt nu då" sa jag "va bra, jag väntar på er då, hälsa Stella från mig, hejdå" sa hon och vi la på. "Jazmyn, Jaxon, kom!" ropade jag. Jag vände blicken mot Stella "vi ska gå hem för vi ska åka med Pattie och handla, men det var jätte roligt att träffa dig" 

När vi kom hem igen stod Pattie redan påklädd och väntade på oss. Vi gick därför direkt till bilen och satte oss. Jag satte mig i framsätet efter att jag hjälpt Jaxon med bältet. Pattie hoppade sedan in i sätet bredvid mig. Hon satte i nyckeln och vred om så bilen startade. Hon körde sedan ut från deras infart och ut på vägen, hon körde ganska långsamt och stannade sedan. jag tittade oförstående på henne och hon pekade ut genom mitt fönster. "Där bor Stella och hennes familj" sa hon när jag vänt huvudet mot mitt fönster. De var stort, men inte lika stort som det jag nu bodde i. Det var vitt med svart tegel tak och jag skulle chansa att det var tre våningar. Trädgården var fin med några träd på framsidan. Pattie körde sedan vidare mot affären. Jag tog upp min mobil och gick in på instagram. Jag gillade några bilder som mina vänner lagt upp och bestämde mig sedan för att lägga ut de två bilderna jag tog i parken förut. När jag gjort det gick jag in på kik för att skicka ett meddelande till Alli.

Alliiiii, älskling hur är det? Just nu är vi på väg till en affär för vi ska handla mat och lite så. Kolla min instagram. Världens sötaste ungar! Och Stella, din konkurrens till bästis kanske? Hahaha nej då, aldrig skulle jag byta ut dig men hon är verkligen underbar. Haha värsta romanen här ju. Men jag älskar och saknar dig något sjukt!!!!!

Jag låste sedan mobilen och började småprata med Pattie. När vi kom fram körde vi in på parkeringen och ställde oss på en tom parkeringsplats. Vi klev sedan ur bilen och gick mot ingången. När vi kom in till stormarknaden, som det tydligen var, tog vi en vagn. Pattie tog upp handlingslistan och läste vad vi skulle handla. Hon pekade mot en hylla med mjölk "Demi kan du gå och hämta två dunkar mjölk? Jazmyn kan hjälpa dig." Jag nickade och gick mot hyllan med Jazmyn hållandes i min hand. Jag tog tag i två dunkar mjölk och gav en till Jazmyn. "Går det bra?" frågade jag henne eftersom det såg ganska tungt ut för henne. Hon nickade och börja gå mot vår vagn igen. Jag började gå efter henne och ställde ner mjölken i vagnen. Sedan gick vi vidare. Det fanns allt möjligt i denna affären. Mat, kläder, hår- och skönhetsprodukter, smycken, leksaker, pyssel, filmer, böcker, tyger, cyklar, grillar och mycket mer.

När vi handlat allt vi behövde ställde vi oss i kön till kassan. Den var ganska lång så vi fick stå ett tag och vänta. Vi pratade och skojade med varann och helt plötsligt var vi framme vid kassan. Vi började då lasta upp varorna vi skulle köpa på rullbandet. Jag tog ett par kassar och gick till änden av rullbandet och började packa ner varorna. När Pattie betalat kom hon och hjälpte mig. Jazmyn och Jaxon stod vid utgången och väntade. När vi packat ner allt ställde vi påsarna återigen i vagnen och körde ut ur varuhuset. Vi gick mot bilen och ställde in påsarna i bagaget. Jag hoppade in i framsätet medan Pattie gick och lämnade vagnen. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått ett meddelande av Alli.

Hej andra halva!!! Jag saknar dig sååååååååååå himla mycket!! Barnen var ju hur söta som helst! Och Stella också! Jasså det är på det viset, ska jag också hitta en ny bästis då elle? Haha skämt! Ingen kan ta din plats! Men jag ska ju ut med Simon snart, omg fatta hur nervös jag är och jag vet inte vad jag ska ha på mig. Fast jag tror jag ska ha jeans kortbyxor och ett linne, det tyckte iaf mammi. Meeeeeeeeen du skulle vart här och valt för mig! Jag saknar dig sååå!!

Jag log lite ledsamt medan jag läste vad Alli hade skrivit. Det var i sådana här lägen vi alltid hjälpte varann. Och nu bara jag lämnade henne. Var mitt beslut fel? Nej, Alli stöttar mig alltid. Elle? Pattie hoppade in i bilen och började köra hemåt. Det var tyst, inte pinsam tystnad. Den var lugn och go. Jazmyn satt i baksätet och spelade gameboy och Jaxon hade slocknat, Pattie koncentrerade sig på körningen och jag satt och dagdrömde. Jag tänkte på hur det var hemma, hur min familj hade det, hur Alli hade det, och hur hon hade det på sin date. Jag fundeerade också på hur mina andra klasskompisar hade det. Jag kanske borde smsa dem. Jag började tänka på massa minnen jag hade med min underbara klass. Jag var verkligen nöjd med den. Alla var vänner, ingen var utanför och vi hade jätte roigt tillsammans. Man kunde gå till vem som helst ifall man ville prata eller bara vara. Det var underbart. Jag undrar vad alla gjorde nu.

Jonna är i Grekland. Olivia rider nog.. Fredrik och Dennis lanar antagligen som vanligt. Chantelle är på husvagns semester med sin familj. Dino är på fotbollsläger. Emina är hos sin släkt i Dubai. Tindra och Stella är troligtvis på modelljobb. Nicholas, Ashley, Therese och Chloé är ute och festar. Daniella är i USA. Claudia och Noah ligger väl hemma och kollar på film. Tim och Felix raggar tjejer som vanligt antar jag. Adriana och Elsa grillar kanske med Robert och Linus. Och då Alli som gör sig i ordning för sin date med Simon. Men nu skulle jag vara utan dem i ett helt år. Hur skulle jag klara mig? Jag hade rest ifrån allt. Allt som jag älskade var hemma i Sverige, i en annan del av världen. Jag var här nu. Ensam. Gjorde något stort som skulle förändra mitt liv, om skulle förändra mig. Jag kommer inte vara samma person när jag kommer hem. Jag kommer nog se allt på ett annat sätt. Men det var inget jag skulle ångra. Tror jag i alla fall. Men jag var hos en underbar familj på en underbar plats. Jag är glad att jag är här, för jag vill utvecklas, jag vill bli äldre och jag vill uppleva saker i mitt liv. Jag vill inte att jag som tittioåring ska ligga på min dödsbädd och ångra de saker jag aldrig gjorde. Jag vill leva, för jag tror att man bara lever en gång. Och då vill ja att den enda chansen jag har ska bli så bra som möjligt.

Fattar ni hur svårt det var att komma på alla dessa namn och vad alla skulle göra plus att jag skulle komma på massa kändisar som skulle vara dessa? haha kom typ på tre stycken direkt men sen bara det var svart. Men hoppas det blev bra ändå. Och jag tyckte att det var lite roligt med några ansikten på dessa, annars kanske mina människor var annorlundare än era ;) Men iaf, jag har inte läst igenom detta och därför inte rättat det. Har haft mycket idag och inte orkat. Men hoppas ni fattar ändå. Jo, jag har skrivit klart till kapitel 10. och detta är kapitel 7. Och eftersom en ville ha ut ett kapitel nu innan jag åker så blev det såhär. Om jag inte hinner skriva klart två kapitel till (och nu tre) blir det väl ett kapitel i veckan. Men vem vet, jag kanske överraskar er? Puuuuuuss och hoppas ni får en världsbäst sommar, för det kommer jag iaf!!! 

Tidigare

När jag läst klart boken hade Jaxon redan somnat. Jag sa godnatt till Jazmyn och bar upp Jaxon i min famn. Han grymtade till lite medan jag gick mot hans rum och la ner honom i sin säng och bäddade om honom. Sedan gick jag till tv rummet där Pattie och Jeremy satt och kollade på någon deckare. Jag tackade för dagen och sa att jag gick och la mig. Jag gick till mitt rum för att hämta min necessär som jag tog med mig in till badrummet. Jag tvättade mitt ansikte och borstade tänder samt mitt hår. När jag var klar ställde jag necessären på en hylla och gick mot mitt rum. Jag bytte om till en stor T-shirt och drog för gardinerna för fönstret för att få mitt rum mörkare. Jag la mig ner i sängen som var otroligt mjuk och skön. Där låg jag och tänkte på allt mellan himmel och jord och mina andetag blev tyngre och tyngre och till slut somnade jag.

 

 

När jag vaknade nästa morgon kände jag mig ovanligt pigg. Jag kollade på min mobil och såg att klockan var fem över nio. Och jag som brukar sovit till 11 halv 12.  Jag klev upp ur sängen och gick mot fönstret. Jag drog bort gardinerna och möttes av solsken. Jag log atomatiskt åt att det var fint väder. Jag gick sedan in i min WIC och letade upp fina sommarkläder. Jag hittade en ljusrosa klänning som Pattie och Jazmyn antagligen köpt eftersom jag inte kände igen den. Jag plockade fram nya underkläder och bytte om, jag gick fram till byrån med smycken och plockade fram ett par örhängen i samma färg som klänningen och några armband som passade. När jag var klar gick jag ut till mitt rum, grabba tag om min mobil och gick sedan mot toaletten. Jag låste dörren och ställde mig framför spegeln. Jag tog upp min hårborste från necessären jag ställt på en hylla igår. Jag borstade igenom det och satte sedan upp det i en fin uppsättning. Jag tog sedan min maskara och sminkade mig, jag sminkade mig också med lite ögonskugga, puder och läppglans. När jag var klar la jag ner de grejer jag använt i min necessär och gick ut ur badrummet. Jag gick ner för trapporna och in i köket där Pattie satt och läste tidning och drack kaffe. Hon kollade upp på mig och log. "Sovit gott gumman?" Jag log och nickade och hon fortsatte. "Jo Demi, vår son Justin du vet" hon kollade på mig och väntade på att jag skulle ge henne ett tecken att jag hängde med så jag nickade återigen. "Han kommer hit imorgon." Jag sken upp i ett leende. Pattie kollade konstigt på mig. Jag skrattade lite åt min reaktion. "Jag kom bara och tänka på att ni har fyra J i er familj, det är lite komiskt" förklarade jag sedan för Pattie. Hon skrattade till och nickade sedan. "Vad vill du äta till frukost?" frågade hon sedan. Jag stod lutad mot diskbänken. "Jag kan steka pannkakor om det är okej?" log jag mot henne. "Klart du får, du kan fråga Jazmyn och Jaxon ifall de också vill ha." Jag nickade återigen och gick till Jazzys rum. Jag knackade på dörren och hörde hur hon svarade att jag kunde komma in. Jag klev in i rummet och såg henne ligga på golvet med sin tunga utanför munnen. Hon var koncentrerad. Hon höll på att måla i en målarbok så jag gick försiktigt fram till henne och satte mig ner bredvid henne. När hon målat klart med den rosa pennan hon höll med sin högra hand vände hon huvudet mot mig och logg. "Jag ska göra pannkakor, vill du ha?" frågade jag henne snällt. Hon nickade och tog en grön penna och fortsatte måla. Jag skrattade och reste mig upp och lämnade rummet. Jag gick mot Jaxons dörr som stod vidöppen. Jag kollade in för att fråga honom samma fråga som jag ställt till Jazmyn några sekunder innan. Men till min förvåning var han inte på sitt rum. Istället hittade jag honom sittandes i soffan med ögonen fastklistrade mot tv:n. "Jaxon?" frågade jag försiktigt. "Mmh" svarade han utan att bryta blicken från Pokemon som gick på tv. "Vill du ha pannkakor?" han väntade en stund med att svara men vände sedan blicken mot mig, han log glatt och nickade. Jag nickade och sa ett enkelt okej och vände sedan på klacken för att återvända till köket. Nu satt inte Pattie själv utan Jeremy satt på stolen mitt emot henne. De satt och pratade om något lågmält men stoppade sedan konversationen när jag kom in till köket. De log oskyldigt mot mig och jag log tillbaka. Jag gick sedan fram till diskbänken där jag tog tag i min mobil som jag lämnat innan. Jag gick in på internet och sökte på 'pannkaks recept'. Jag valde att ha receptet på svenska för att få lite hemkänsla. Jag läste igenom vilka ingredienser man skulle ha och började sedan leta upp dem. Efter en stunds letande och lite hjälp från Jeremy hade jag nu alla ingredienser, bunke, mått och stekpanna framför mig. Jag blandade i alla ingredienser i bunken och smälte smör i stekpannan. Jag hällde sedan i lite av smeten och började steka. När den ena sidan blivit färdig vände jag på den och väntade.

Pattie och Jeremy hade lämnat köket och jag stod nu själv och nynnade på Rihannas låt Stay. När alla pannkakor var färdigstekta lade jag dem på en tallrik och leta fram något vi kunde ha till. Jag hittade en Nutella burk och två bananer. Jag skivade upp bananerna och la dem på ett fat, jag stoppade också i en kniv i nutellan och ställde allt på bordet. Jag tog fram glas, bestick och tallrikar. Jag gick sedan och sa till Jazmyn och Jaxon som båda nu satt i soffan. De hoppade upp ifrån soffan och sprang mot köket.

 

När vi ätit oss mätta tog jag med Jazzy och Jaxon på en promenad. Eller egentligen var det de som tog med mig eftersom de skulle visa mig runt lite i närheten. När vi hade tagit på oss våra skor öppnade vi dörren och gick ut. Vi behövde inga jackor eller tjockare tröjor eftersom det var varmt. När vi gått i kanske tio minuter kom vi fram till en park. Det fanns en sandlåda, rutschkana, gungor, klätterställning och några bänkar. Jazmyn sprang direkt till klätterställningen och Jaxon tog min hand och gick mot gungorna. Jag bar upp honom och satte honom på gungan som egentligen var ett däck som dom hade kedjat upp. Jag ställde mig bakom hans rygg och tog tag i däcket och började putta honom försiktigt framåt, när han kom tillbaka putte jag honom fram igen. Han skrattade ett underbart skratt, så mycket så att han nästan inte kunde hålla i sig. När han fått upp farten slutade jag putta honom och bara stod och kollade på honom och Jazmyn. När Jaxon tappat farten igen började jag putta honom igen så att han åkte med i gungans rörelser. "Stella!!" Jag vände mig hastigt om och så Jazmyn springa över gräsmattan och hoppade upp i famnen på en brunhårig tjej. Tjejen skrattade och kramade om Jazmyn. Hon släppte sedan ner henne och Jazzy tog tag i tjejens hand och drog med henne mot oss. När Jaxon såg henne sken han upp i ett leende och bad om hjälp att komma ner från gungan. Jag släppte ner han på marken och han sprang bort mot tjejen. De kramades och jag tog några kliv fram så jag kom närmare. Hon log mot mig och jag sträckte fram en hand. Hon tog tag i den och jag sa mitt namn, "Stella, jag bor tre hus ifrån Jazzy och Jaxon" sa hon sedan. Jag log glatt mot henne. "Jaha, jag kommer från Sverige men ska bo med dessa underbara ungar i ett år. Hon nickade som ett svar. Hon var väldigt söt. Brunt långt hår, blåa ögon och ett sött leende. Vi släppte varandras händer och Jazzy och Jaxon började jaga varandra. Jag och Stella gick och satte oss på en bänk och såg på när de lekte. "Hur länge har du varit här då?" frågade Stella för att bryta tystnaden. Jag vände blicken mot henne "jag kom hit igår, så inte så länge" hon log och svarade med ett okej. Sen gick det några sekunder innan jag öppnade munnen "de bor väldigt fint, stort och lyxigt." sa jag. Hon skrattade till "Jo, det gör de. Men de har ju pengarna till det så de lever gott" svarade hon. Vi blev tysta igen och kollade på Jazmyn och Jaxon som nu åkte ner för rutschkanan. "Du sa att du kommer ifrån Sverige" sa Stella nyfiket och fick meningen att låta som en fråga. "Ja, jag är halvt svensk och halvt amerikan, min pappa och hans släkt är från USA medan mamma är svensk, vi bor även i Sverige." Jag berättade lite om mitt liv och hon satt tyst och lyssnade intresserad. Hon berättade även lite om sig själv, att hennes pappa var militär och dog i Afghanistan för cirka tre år sedan. Hon berättade även att hennes pappas sida var irländsk och att hon har en lilla syster som heter Kylie som går i samma klass som Jazmyn. Vi satt där ett tag och pratade om allt möjligt men blev sedan tysta. Jag tog upp min mobil och tog ett foto på Jazmyn och Jaxon och ett på Stella.

"Har du fått reda på nått om deras storebror Justin då? frågade hon osäkert. Jag rynkade pannan åt den, jag tyckte, konstiga frågan. "Eeh.." svarade jag och funderade på vad jag visste om honom. "Jag vet att han heter Justin och att han är storebror till Jaxon och Jazmyn, jag vet också att han inte bor hemma men att han kommer och hälsar på imorgon. Men sen också att ingen direkt pratar om honom, de är väldigt osäkra när de nämner hans namn och kan avbryta mitt i en mening." svarade jag henne. När man väl tänker efter är det väldigt konstigt, varför beter de sig såhär? Är det någonting de försöker gömma? Har han gjort något dumt som de inte vill dra upp i onödan? Vem är han egentligen. Stella skrattade lite åt mitt svar och svarade sedan att det inte var någonting att oroa sig för, jag kommer få reda på allt när jag lär känna familjen och speciellt Justin. Hon gav mig även ett tips om att bara vara normal när jag träffar Justin. Vadå normal? Betedde jag mig onormalt när jag mötte Stella eller vad är det frågan om? Jag rykte till av att min telefon ringde och väkt mig ur mina tankar. "Demi" sa jag när jag hade dragit över skärmen för att svara. "Hej Demi, det är Pattie, jag bara undrar vart ni är och hur det går." Jag sökte med blicken efter Jazmyn och Jaxon som fortfarande lekte med varann och svarade Pattie, "vi är i parken och leker, allt är finfint, vi har träffat Stella också." Jag vinkade åt Jaxon som nu kollade hitåt och han vinkade tillbaka. "jaha va kul, men jag tänkte åka och handla lite om en stund vill ni hänga med?" jag funderade en stund, hur länge hade vi vart här? Jag tittade på klockan på min mobil och såg att vi hade vart här i en timma ungefär. "Ja vi kan hänga med, vi börjar gå hemåt nu då" sa jag "va bra, jag väntar på er då, hälsa Stella från mig, hejdå" sa hon och vi la på. "Jazmyn, Jaxon, kom!" ropade jag. Jag vände blicken mot Stella "vi ska gå hem för vi ska åka med Pattie och handla, men det var jätte roligt att träffa dig" 

Tidigare

"Det är lugnt gumman, det är bara roligt att du hittade oss och kontaktade oss. Och det är bra för barnen att ha någon i huset som inte bara vill ha uppmärksamhet och bli känd, med tanke på J..." Hon avbröt sig själv och kollade nervöst ner i marken. Jag rynkade på pannan, jag förstod verkligen ingenting. "Ehm, jag ska gå och tvätta lite, du kan ju packa upp och göra dig hemmastad. Sen kan du komma till oss, eftersom det är fredag så ska vi ha film kväll. Låter det bra?" Log hon osäkert och fortfarande nervöst mot mig. Jag nickade lite smått och hon traskade iväg. Här står jag kvar. I en enorm WIC i ett jätte fint hus med en underbar familj. Jag gick sedan ut till mitt rum, öppnade ena väskan och drog fram min dator som jag genast satte på. Jag satte upp mitt hår i en knut på huvudet och tog upp min mobil från min handväska. Jag stängde av flygplansläget och det ramlade in sms. 5 sms från Alli, 2 från Cody, pappa hade ringt en gång och jag hade massa KIK medelanden från olika av mina vänner. Jag satte mig i sängen med min dator i knät och klickade mig in på Skype. Jag såg direkt att Alli var inloggad så jag ringde snabbt upp henne. Det tog några sekunder innan hennes underbara stämma hördes ifrån högtalarna på min dator. "Demiiiiiiiiiiiiii" Jag skrattade och efter några sekunder såg jag henne äntligen. "Hej Alli" log jag mot henne. 

Hon började hoppa av lycka där hon, liksom jag, satt i en säng. Jag kände hur tårar började växa fram bakom mina ögonlock men jag försökte hålla in dem. "Oh My God, jag saknar dig så himla mycket Demi, redan, hur ska jag klara mig?" sa hon med gråten i halsen. Tårarna jag inte klara hålla inne rann ner för mina kinder. "Jag saknar dig med så massa." Vi satt säker en kvart och bara prata om hur mycket vi saknade varann, hon berättade även att en as snygg kille i skolan, som heter Simon, hade bjudit ut henne och de ska på en date imorgon.

Jag var jätte glad för henne. "Men du, nog pratat om mig. Hur har du det? Hur är familjen, huset?" frågade hon nyfiket. Jag skrattade till. "Huset är hur stort och fint som helst, det är finare än vad man någonsin kan drömma om. Utsikten är helt underbar, de har en pool, jag har ett eget rum men en WIC (walk in closet) som mamman i familjen har fyllt med nya kläder, skor, smycken och massa annat. Det är två barn i familjen, jätte söta små änglar. Det är en till men han bor inte här. Sen är mamman och pappan världens snällaste. Jag typ känner mig som en i familjen redan och har varit här typ en dag. Haha, men det är verkligen jätte bra här. Det enda dåliga är att ni inte är här" berättade jag för henne medan hon satt stilla och lyssnade. Efter äänu en stunds pratande såg jag hur en vit liten hund hoppade upp i sängen bredvid Alli. "Hej Buster" log jag mot honom. Han skällde tillbaka till mig och vi började skratta. Buster är Allis hund, en jätte snäll och gosig hund. Alli tog upp honom och låtsades att han pratade med mig "Ja Demi, nu får du allt komma hem igen, jag saknar dig så himla mycket och matte kommer inte kunna vara utan dig." Jag brast ut i gap flabb. "Alli, det var den sämsta imitationen av en hund någonsin!!" Då började hon också skratta. "Alli det är mat nu" hörde jag hennes mamma säga till henne, antagligen stod hon vi dörren eftersom Alli kollade över dataskärmen för att möta sin mammas blick. "Okej, jag kommer" svarade hon och kollade in i kameran igen. Hennes mamma stängde dörren igen och Alli kollade sorgset på mig. "Jag måste gå, men vi får höras varje dag! Ring denna tiden för då passar den både mig och dig." Sa hon nu lite gladare. Jag nickade och vi sa hejdå. Jag stängde sedan ner locket på min Mac Book och tog istället upp min mobil och läste alla meddelanden jag fått, svarade på KIK, kolla instagram och ringde även pappa.

Pattie´s perspektiv

Efter att jag gått ut från Demis rum gick jag ner till köket. Jag tog tag i vår hemtelefon och slog numret. Efter ett några sekunder hörde jag min underbara, saknade och älskade lilla Justin svara i andra änden. "Heeej mamma!" Jag log för mig själv. "Hej gubben, hur mår du?" frågade jag honom som vilken mamma som helst skulle göra ifall de inte sett sin son på flera veckor. "Jo jag mår la bra. Det vart mycket grejer med Believe tour denna veckan men nästa vecka har jag ledigt. Är det okej om jag kommer då?" frågade han mig. "Självklart får du det Justin, du behöver inte fråga om lov. Du är alltid välkommen hem." Han småskrattade i andra luren. "Tack mamma, jag kommer med flyget på söndag då, det landar vid 12 så du kan väl hämta mig?" Jag kollade på almanackan vi hade hängande på väggen, inget inbokat denna veckan. "Japp, jag kommer och hämtar dig." "Bra, tack. Men vi ses då, hejdå" sa han och skulle precis lägga på då jag stoppade honom. "Justin vänta. Ehm du vet att vi berättade om att en tjej från Sverige skulle bo hos oss ett år." "Aah?" svarade han osäkert efter en stunds tystnad. "Jo hon är här nu, bara så du vet. Och hon har fått gästrummet som sitt rum. Så vi får lösa det med sovningen på något sett när du kommer hit." Berättade jag för honom. "Jaha, vad trevligt, men vet hon vem jag är?" frågade han försiktigt. "Nej, vi har inte berättat det och hon verkar inte veta om att du är vår son. Men vill du att vi ska berätta att du kommer och vem du är, eller vill du berätta det själv när du kommer hit?" Jag visste inte om han ville att vi skulle berätta det eller om han själv uppskattade att göra det. "Ni kan säga att er son Justin kommer och hälsar på men ni behöver inte säga just vem jag är." Sa han med lycka i rösten. "Vad heter hon och hur gammal är hon föresten?" frågade han sedan. Jag skrattade lätt till innan jag svarade på hans fråga, " Hon heter Demi McCall och är 17 år och halvamerikan." Han svarade med ett enkelt okej sedan sa vi hejdå och lade på. Jag gick till tv rummet där Jaxon och Jazmyn satt och kollade på något barnprogram på Disney Channel. Jeremy var inne på kontoret och arbetade med något. "Så, vad vill ni se på för film sedan när pappa och Demi kommer?" Frågade jag samtidigt som jag försökte få deras blickar bort från tv skärmen. "Hitta Nemo" svarade Jaxon fort. "Jaaaaaaa" skrek Jazmyn. Jag skrattade och plockade fram filmen. "Men då får ni gå och byta om till pyjamas och göra er klara, jag poppar popcorn och när filmen är slut går ni direkt och borstar tänderna och sedan hoppar i sängs" sa jag och kollade allvarligt på dem. De nickade hastigt och vände tillbaka blickarna till tv:n igen. Jag skrattade och gick ut till köket för att poppa popcorn och blanda saft. När jag var klar ställde jag skålen, saften och glas på borden framför Jaxon och Jazmyn och gick till kontoret och sade till Jeremy. Vi satte oss alla i soffan och väntade på Demi. Jag vände mig om och kollade på min familj. "Justin kommer hit och hälsar på söndag och han stannar hela veckan." Jag såg hur Jeremys blick blev lite osäker, eller orolig kanske det var. Jag vet vad han tänker just nu. Men Jazzy och Jaxon däremot hoppade nästan av glädje.

Demi´s perspektiv 

Efter att jag packat upp alla mina grejer gick jag till tv rummet där min 'nya' familj satt och kollade på tv. Jaxon sken upp i ett leende när han såg att jag kom och hoppade lite åt sidan så att jag fick plats i soffan. Pattie satte på Hitta Nemo som Jaxon och Jazmyn valt och vi började kolla. Jag fick ett glas saft och tog några popcorn. Hitta Nemo är verkligen bra, det spelar ingen roll vilken ålder man är i, man älskar den lika mycket ändå. Den är sorglig, läskig och jätte rolig och man måste gilla den. När filmen var slut gick jag med Jaxon och Jazmyn som hade bett mig att läsa godnattsaga för dem. Vi gick först in till toan och borstade tänderna och sedan in till Jazmyns rum. Jaxon la sig ner bredvid Jazmyn i hennes säng och jag tog en bok som stod i bokhyllan. När jag läst klart boken hade Jaxon redan somnat. Jag sa godnatt till Jazmyn och bar upp Jaxon i min famn, han grymtade till lite medan jag gick mot hans rum och la ner honom i hans säng och bäddade om honom. Sedan gick jag till tv rummet där Pattie och Jeremy satt och kollade på någon deckare. Jag tackade för dagen och sa att jag gick och la mig. Jag gick till mitt rum för att hämta min necessär som jag tog med mig in till badrummet. Jag tvättade mitt ansikte och borstade tänder samt mitt hår. När jag var klar ställde jag necessären på en hylla och gick mot mitt rum. Jag bytte om till en stor T-shirt och drog för gardinerna för fönstret för att få mitt rum mörkare. Jag la mig ner i sängen som var otroligt mjuk och skön. Där låg jag och tänkte på allt mellan himmel och jord och mina andetag blev tyngre och tyngre och till slut somnade jag.

Förlåt för att det inte kom upp igår, men som jag skrev i förra inlägget va det oska. Det oskade även idag så kom inte upp förrän nu. Ber så hemskt mycket om ursäkt. Men detta är ju ett bra exempel på varför jag inte vill skriva just när det kommer upp. För tänk om jag inte hade nått internet på mobilen heller, då kunde jag ju inte ha skrivit vad anledningen var. Såå :) Men nu är det iaf uppe och jag hoppas verkligen att ni gillar det!! Och snälla kommentera massa!!! Puss på er

Tidigare

Var jag verkligen redo för att vara borta från de jag älskade i ett helt år när jag som längst varit borta i två veckor? Vad händer när hemlängtan är som värst? Kommer den ta över livet här? Nej Demi, du är stark. Du klarar detta. Tänk på att detta bara är övning inför vuxenlivet. Då kan man inte träffa alla som man älskar varje dag. Och jag som vill flytta till Amy när jag fyllt 20. Det är bara tre år kvar, och efter detta året bara två. Jag vaknade ur mina tankar när jag kände att bilen stannade av. Jag kollade ut ur fönstret och såg ett stort fint hus. "Wow" sa jag lite tyst, Jeremy började skratta, antagligen hade han hört mig. Jag knäppte upp mitt bälte, öppnade bildörren och klev ner på uppfarten. Jag var helt stum. Så himla vackert hus. De måste vara jätte rika. Inte för vi är jätte fattiga, vi har gott om pengar och har ett stort och fint hus. Men verkligen inte såhär stort och fint. Jag trodde nästan att sådana här hus bara fanns i filmer. Jag gick mot bagaget och tog ut den väskan som var kvar. Den andra hade redan Jeremy tagit. Jag satte ner den på marken och stängde luckan. Jag började rulla väskan uppför infarten och möttes av en vacker ung kvinna i dörröppningen med öppen famn. Pattie.

Hon hade vackra blåa ögon, brunt hår och ett underbart leende. "Hejsan Demi, vad trevligt att äntligen få träffa dig." Sa Pattie med glad röst samtidigt som hon välkomnade mig i en kram. "Hej, det är jätte kul att träffa alla er med och att äntligen få vara här" svarade jag tacksamt. Hon klev åt sidan så att jag skulle kunna komma in i huset. Det var verkligen jätte stort inuti med, öppet och ljust. "Maten är precis klar, du är väl hungrig efter resan?" frågade Pattie mig snällt. "Ja det är jag, åt inte så mycket." Jag kollade lite awkward ner på min väska och sedan upp på Pattie igen, liksom jag står precis innanför dörren med två stora resväskor, vad skulle jag göra? "Ja just deja, dina väskor och ditt rum. Du kan ta av dig dina skor och ställa dem i hörnet där" sa hon och pekade mot ett hörn bredvid dörren där det stod ett skoställ med massa olika skor. Jag nickade lätt och böjde mig ner för att nå dragkedjan på mina skor och tog av mig dem, sedan ställde jag skorna på en ledig plats som jag blev tillsagd. När jag reste mig upp igen hade Pattie tagit tag i min ena väska och började gå in i huset. Jag tog den andra och följde lydigt efter. Vi bar upp väskorna med hjälp av Jeremy för en trappa och gick sedan mot en dörr. Pattie öppnade den och min mun föll vidöppen samtidigt som mina ögon spärrades upp. Jag stod där som paralyserad när Pattie gick in och ställde min väska mot ena väggen. Hon skrattade lite år min reaktion och jag kom tillbaka till verkligheten. "Wow" va det ända jag fick ut. Jag gick försiktigt in i rummet och tog in allt. "Så, vad tycker du?" frågade Pattie med ett stort leende på läpparna. "Det är fantastiskt" hon skrattade igen och då hängde jag på. "Det är ju bra att du gillar det i alla fall. Vill du äta först eller ska vi visa dig runt?" Jag funderade lite och precis när jag skulle svara kurrade min mage enormt högt. Pattie skrattade återigen och en liten rodnad spreds på mina kinder. "Vi kan äta först" tyckte jag, Pattie nickade och gick ut ifrån rummet med mig hack i häl. Samtidigt som vi gick ner till köket ropade Pattie på Jaxon och Jazmyn att de skulle tvätta händerna och sätta sig vid matbordet. Man hörde snabba fotsteg och sedan började en kran rinna. "Toaletten är ditåt, du kan gå och tvätta händerna med Jazmyn och Jaxon" sa Pattie och pekade mot en dött åt vänster. Jag gick ditåt och öppnade och möttes av två leenden. "Hej" sa jag och log. Jazmyn hälsade tillbaka och gick sedan ut medan Jaxon stod kvar och tvättade händerna. "Hej" svarade han jätte lågt och blygt. Jag skrattade och ställde mig vid det andra handfatet och började tvätta händerna jag med. Jaxon torkade sig och sprang sedan ut till köket. När jag var klar gick jag till matbordet och satte mig på en ledig dukad plats mittemot Jazmyn och bredvid Jeremy. "Gillar du pasta carbonara?" frågade Pattie osäkert. "Jadå, det ser jätte gott ut" sa jag berömmande. Hon tackade och frågade sedan efter min tallrik. Jag skickade den till henne och hon lassade upp en portion. Jag fick sedan tillbaka den och erbjöds sallad. Jag tog lite sallad och la bredvid pastan och skickade skålen till Jazmyn. "Det är bara att hugga in" sa Jaxon inte lika blygt längre. Jag skrattade tillsammans med alla andra runt bordet och tackade honom. Jag tog tag i gaffeln och skeden som låg till höger om tallriken och snurrade på lite pasta som jag stoppade i munnen. När jag tuggat klart tog jag en klunk vatten och berömde Pattie ännu än gång fast nu av smaken. När alla ätit upp erbjöd sig Jazmyn att visa mig runt i huset och vi tackade för maten och reste oss upp. "Ska du följa med Jaxon?" frågade jag och han nickade glatt. Han tackade också för maten och hoppade ner ifrån stolen. "Men först måste vi tvätta händerna" påminde jag dem och vi gick tillsammans in i badrummet igen och tvättade oss.

Vi hade gått runt i huset i säkert en halvtimma. Det var jätte stort och jag hade fått se några rum flera gånger. Ute platsen var underbar med poolen och utsikten. Tänk när det blir vinter och snön faller på träden, det kommer bli så underbart att få vara här då. Jag blev inknuffad i ett sovrum "Detta är mammas och pappas sovrum" sa Jazmyn. "Ååh vad fint" Jag gick lite längre in och skådade varje detalj i rummet. Det var två enorma fönster på två av väggarna, en jätte stor säng och en brasa. Helt underbart, mamma hade blivit så avundsjuk. Jag gick fram till ett av de stora fönstren och kollade ut. Jag stod där och beundrade den vackra naturen när någon tog tag i min hand. Jag kollade ner på Jaxon som stod och log mystiskt mot mig. Jag kollade sedan på Jazmyn som log på samma sätt. Vad är det här. Hon tog upp en fjärrkontroll från en byrå och kom fram till oss. Hon gav mig fjärrkontrollen och jag kollade frågande ner på båda. "Klicka på den gröna knappen" sa Jaxon och små skrattade. Jag klickade skeptiskt på knappen och hoppade till av rädsla när ena väggen började röra på sig. Jag kollade förskräckt ner på Jaxon och Jazmyn som låg på golvet och as garvade. Efter kanske en halv minut såg jag hur en WIC (Walk in closet) uppenbarades bakom väggen. Jag gick stumt in i den och snurrade runt. Helt fantastiskt. Den va jätte stor och full med vackra kläder för både herr och dam. "Hur många överraskningar till har detta huset?" frågade jag Jazmyn när de hade slutat skratta. "Ja, du har en sådan här i ditt rum med som mamma fyllt med lite kläder hon tror passar dig och..." Jag avbröt henne. "Vänta vad sa du? Har jag en WIC i mitt rum också? Och som redan har kläder i sig?" frågade jag henne. "Japp", nu var det Pattie som svarade. Hon stod i dörröppningen och lutade sig mot dörrkarmen. "Barn, spring och visa henne" log hon. Jazmyn och Jaxon tog tag i mig i var sin hand och började springa ut i korridoren och sedan in i mitt rum. Jaxon gav mig en likadan fjärrkontroll som fanns i Jeremy och Patties rum. Jag klickade på den gröna knappen och likadant som förra gången öppnade väggen sig. Jag gick sakta in i rummet och skådade varenda plagg som hängde där. Det var ungefär lika många som jag tagit med mig hemifrån. "Allt detta är ditt nu, du får använda det när du vill, du kan även få låna kläder av mig som passar men då uppskattar jag ifall du frågar först" sa Pattie som kommit in till mig. "Nehe? Allt? Jag får använda det?" hon skrattade "Ja absolut får du det. Jag har ju köpt det till dig." Jag stelnade till. Vänta vad? Jag vände mig snabbt mot henne och kollade henne i ögonen. "Har du köpt allt? Och nytt?" Hon nickade med ett leende. "Men gud, det hade du inte behövt, hur mycket kosta allt? Jag kan be pappa sätta över pengar till ert konto eller nått." Hon stoppade mig med sin fina stämma "Nej ni behöver absolut inte betala mig något, detta är en välkomst present till dig" log hon lugnade då hon förstod att jag var uppe i varv. "Men asså jag kan betala, det är lugnt, jag kan ringa pappa med det samma. Hur mycket kostade allt Pattie?" Hon tog tag om mina armar och kollade in i mina ögon. "Demi, det är lungt. Jag vill inte ha några pengar. Dessa kläderna är dina, jag förstod att du inte kunde ta med hela din garderob så jag tänkte att jag kunde komplettera lite. Jag och Jazmyn var ute på stan förra veckan och köpte dessa. Det är som sagt en välkomstpresent." Jag suckade då jag förstod att jag inte kunde övertala henne och det kanske vore bättre om jag tackade för allt istället. "Tack Pattie, tack för att jag fått komma hit och bo med er, tack för att jag fick ett sådant fint rum och tack för alla kläder" hon log mot mig och drog in mig i en kram. Hon är lite kortare än mig på jag la armarna över hennes och kramade tillbaka. "Det är lugnt gumman, det är bara roligt att du hittade oss och kontaktade oss. Och det är bra för barnen att ha någon i huset som inte bara vill ha uppmärksamhet och bli känd, med tanke på J..." Hon avbröt sig själv och kollade nervöst ner i marken. Jag rynkade på pannan, jag förstod verkligen ingenting. "Ehm, jag ska gå och tvätta lite, du kan ju packa upp och göra dig hemmastad. Sen kan du komma till oss, eftersom det är fredag så ska vi ha film kväll. Låter det bra?" Log hon osäkert och fortfarande nervöst mot mig. Jag nickade lite smått och hon traskade iväg. Här står jag kvar. I en enorm WIC i ett jätte fint hus med en underbar familj. Jag gick sedan ut till mitt rum, öppnade ena väskan och drog fram min dator som jag genast satte på. Jag satte upp mitt hår i en knut på huvudet och tog upp min mobil från min handväska. Jag stängde av flygplansläget och det ramlade in sms. 5 sms från Alli, 2 från Cody, pappa hade ringt en gång och jag hade massa KIK medelanden från olika av mina vänner. Jag satte mig i sängen med min dator i knät och klickade mig in på Skype. Jag såg direkt att Alli var inloggad så jag ringde snabbt upp henne. Det tog några sekunder innan hennes underbara stämma hördes ifrån högtalarna på min dator. "Demiiiiiiiiiiiiii" Jag skrattade och efter några sekunder såg jag henne äntligen. "Hej Alli" log jag mot henne. 

När jag hade lyft ner båda mina väskor ifrån rullbandet tog jag upp min mobil ifrån väskan och slog min mammas mobilnummer. "Anna" sa hennes underbara röst. "Heeeej mamma!" Jag log och kände hur saknaden redan började bubbla upp inom mig. "Hej älskling, hur gick det? Vart är du nu?" Jag skrattade till och funderade på hur resan hade gått. "Den gick ganska bra, men det tog väldigt lång tid och man blev väldigt uttråkad, men annars var det helt okej. Jag står på flygplatsen nu, har precis hämtat mina väskor och ska leta efter utgången." Om jag saknade min familj och Alli så mycket redan nu, hur skulle det då vara om några veckor? Jag ska liksom vara här i ett helt år typ. Vara utan de jag älskar mest i världen. "Men du, det kommer att gå bra, Jeremy vet att du kom med detta flyget och de står säkert och väntar på dig utanför." Jeremy är pappan i den familjen jag ska bo hos. Vi hade pratat med honom innan jag åkte ifrån Sverige och sagt vilken tid planet skulle landa och lite så. "Aah, det hoppas jag i alla fall." Sa jag lite dystert. Vi sa sedan hejdå och jag bad henne hälsa all där hemma innan vi la på. Jag tog tag i handtagen på mina väskor och började rulla dem efter mig. Jag letade upp utgången och började vandra ditåt. När jag kom ut ur flygplatsen kände jag hur den varma luften slog mot mitt ansikte. Jag kollade runt och såg massa människor gå in och ut genom portarna fulla med packning. Det va ändå ganska kul att stå och kolla på alla människor, arbetsmännen är klädda i kostym och har en liten kabinväska rullandes efter sig, småbarn som gnäller och bär sina dockor och nallar, föräldrar som är utmattade och går med fullpackning och sedan ungdomar som jag.

"Demi?" sa en osäker röst som fick mig att vakna ur mina tankar. Jag vände mig hastigt om och såg en man stå bakom mig med två barn. "Ja.." svarade jag mannen osäkert men med ett leende. "Jo, det är jag som är Jeremy." Han stäckte vänligt fram handen och jag tog den och skakade den. "Trevligt att träffas, jag är då som sagt Demi." Han skrattade lätt "Jag förstod det, detta är min dotter Jazmyn och min son Jaxon" sa han och två små barn kom blygt fram bakom hans ben. Jag satte mig på huk och log vänligt mot dem och stäckte fram min hand för att hälsa. "Hejsan, det är jag som är Demi och som ska vara hos er detta året." Jazmyn var den första som tog tag i min hand. En lite mjuk hand mot min och jag skakade den upp och ner försiktigt. Hon log mot mig och var nu inte lika blyg. Men Jaxon däremot, han vågade inte lämna sin pappas sida så jag sträckte mig fram ännu lite till och fick då tag i hans hand efter att han gjort en liten rörelse framåt. "Hejsan Jaxon, va trevligt att äntligen få träffa er." Han nickade lite lätt innan jag släppte taget om hans lilla hand och reste mig upp. "Vänta lite nu" sa jag och små skrattade. Jeremy förstod inte vad jag menade så han stod där osäkert framför mig och väntade på att jag skulle göra det klart för honom. "Jeremy, Jazmyn och Jaxon, alla börjar ju på J" skrattade jag fram. Både Jeremy och Jazmyn började skratta. "Och det roliga är att vi faktiskt har en till som börjar på J i familjen, Jazzys och Jaxons storebror Justin." Nu skrattade jag ännu mer. "Men mamma börjar inte på J hon börjar på P" la Jaxon till lite blygt. "Ja det gör hon, och hon är hemma och lagar mat nu så vi får åka." Jeremy kollade på mig och log. "Då går vi mot bilen" sa han. "Jag kan hjälpa dig med väskorna." Erbjöd han sig precis efter att den första meningen hade lämnat hans mun. Han tog tag om mina båda väskor och började gå mot höger. Jazmyn tog tag i min lediga hand och började gå i samma riktning som sin far. Jaxon hoppade glatt efter Jeremy och nynnade på någon låt. Låten var bekant men jag kan inte sätta fingret på vilken eftersom inga ord kom ut ur hans mun.

När vi kom fram till deras bil bar Jeremy in mina två väskor i bagaget och stängde sedan igen luckan med ett duns. "Du kan sitta fram om du vill" sa han till mig och jag nickade lätt. Jazmyn hade redan hoppat in i bilen och knäppt fast sig medan Jeremy hjälpte Jaxon. Jag klev försiktigt in i bilen och möttes av en doft, en doft som luktade nytt, kanske var bilen ny? Jeremy hoppade in bakom ratten och vred om nyckeln så att bilen startade. Han bakade sedan ut ifrån parkeringen och körde ut till vägen. Där gasade han på lite och trummade med fingrarna på ratten. Det var en ganska pinsam tystnad, ingen visste vad de skulle säga och det ända som hördes var Jaxons nynningar på samma låt som förut. "Såå... Hur känns det att komma till Canada då? Har du varit här innan?" frågade Jeremy efter en stunds tystnad. "Det känns bra att äntligen vara framme. Spännande och nervöst på samma gång. Men jag har aldrig varit i Canada förr, bara i USA" svarade jag med ett leende, lättat över att han kom på något att bryta tystnaden med. "Jasså, vart någonstans i USA har du varit då?" frågade han nyfiket med blicken på vägen framför oss. "Min pappa är amerikan och kommer från Montgomery i Alabama, så vi är ofta där och hälsar på farmor och hennes nya man George. Min farfar flyttade till Waterloo i Iowa när han och farmor skilde sig. Sedan bor min kusin Amy i LA också, så hon hälsar vi på ibland. Men när jag var liten så bodde vi i Alabama men sedan flyttade vi till Sverige och har bott där sen jag var sju år." Han kollade imponerat på mig och sedan tillbaka mot vägen. "Jaha, va trevligt. Vi har alltid bott i Canada och sedan Justin föddes har vi bott i samma hus" sa han vänligt. Jag log mot honom och nickade förstående med mitt huvud. Jag log när jag tänkte på min släkt. Hur mycket jag verkligen saknar dem även fast vi var och fira jul hos farmor då även Amy kom. Vi åkte sedan till farfar över nyår, men känslan som bubblade upp inom mig när jag tänkte på att jag inte kommer att få se någon av dem eller min familj på ett år, var obehaglig. Var jag verkligen redo för att vara borta från de jag älskade i ett helt år när jag som längst varit borta i två veckor, och då med Alli? Vad händer när hemlängtan är som värst? Kommer den ta över livet här? Nej Demi, du är stark. Du klarar detta. Tänk på att detta bara är övning inför vuxenlivet. Då kan man inte träffa alla som man älskar varje dag. Och jag som vill flytta till Amy när jag fyllt 20. Det är bara tre år kvar, och efter detta året bara två. Jag vaknade ur mina tankar när jag kände att bilen stannade av. Jag kollade ut ur fönstret och såg ett stort fint hus. "Wow" sa jag lite tyst, Jeremy började skratta, antagligen hade han hört mig. Jag knäppte upp mitt bälte, öppnade bildörren och klev ner på uppfarten. Jag var helt stum. Så himla vackert hus. De måste vara jätte rika. Inte för vi är jätte fattiga, vi har gott om pengar och har ett stort och fint hus. Men verkligen inte såhär stort och fint. Jag trodde att sådana här hus bara fanns i filmer. Jag gick mot bagaget och tog ut den väskan som var kvar. Den andra hade redan Jeremy tagit. Jag satte ner den på marken och stängde luckan. Jag började rulla väskan uppför infarten och möttes av en vacker ung kvinna i dörröppningen med öppen famn. Pattie.

Såå, kapitel nummer tre. Vad tycker ni? Vad hände med alla komentarer liksom? Fem på första och sen bara en. Skriv gärna komentaren! Det gör mig glad och då vill jag fortsätta med bloggen. Puss och Kram 

I bilen var det tyst, förutom att Suri satt och snackade för fullt utan att någon reagera. Jag kollade på den bruna läderklockan jag hade på armen, 08.13, om cirka en och en halv timma går planet. Jag kände hur en klump började byggas i magen på mig. Kommer jag verkligen att klara av detta? Jag är inte ens myndig och jag ska göra den största saken jag någonsin gjort. Jag kollade till höger, mot den andra bakdörren satt Cody och pilla på sin mobil, antagligen instagram. Jag kommer verkligen sakna honom. Han kollade förvånat upp på mig med log sedan när han såg mitt sorgsna ansiktsutryck. Jag vände blicken ner mot Suri som satt och demostrerade om något, med både prat och armar. Jag skrattade lite tyst. Mamma vände sig om mot mig med blicken ´hur är det?´, jag svarade genom att le lite osäkert. "Det kommer att gå bra gumman, du är stark." Jag kollade nervöst ner på mina händer, sedan upp igen. "Jag kommer klara detta, jag ska klara detta". Mamma skrattade milt åt mig. Sedan vände hon blicken framåt igen.

När vi svängde in på flygplatsens parkering blev klumpen i magen större och jag studsade nervöst i bilstolen. "Dämi, det kommej gå bja!" Jag kollade ner på Suri. Hon satt där och log samtidigt som hon strök mig över låret. Det lugnade mig, i alla fall för stunden. Pappa parkerade bilen ganska nära ingången. Jag öppnade dörren och gick ut. Sedan knäppte jag upp Suris säkerhetsbälte och bar ut henne ur bilen. Jag satte ner henne på marken och räckte mig efter min handväska som låg i sätet. Pappa tog ut mina väskor ur bagaget och ställde dem på marken.

1 timma och 45 minuter senare satt jag på planet som kommer att ta mig till Canada, där kommer min värdfamilj möta upp mig. Vad ska man göra på ett flyg som tar för lång tid när man verken har tillgång till dator eller mobil, läsa en bok? Som tur är har jag min Ipod som är fulladdad med favoritmusik så kan drömma mig bort lite. Sen kan man ju alltid sova, kolla ut genom fönstret, äta och som sagt då läsa. Mamma hade tagit med mig till en bokaffär någon vecka innan, för att jag skulle hitta en bra bok. Välkommen hem heter den, skriven av Johanna Lindbäck. Den handlar om Sara som har varit ett år som utbytesstudent i London, och sedan kommer hem till Sverige. Det passa ju mig ganska bra eftersom jag kommer vara borta i ett år, sedan komma hem. 

Mitt farväl av familjen var långt och ledsamt, jag och mamma grät mest, Suri mest snyftade, pappa fällde några tårar i slutet och Cody gav mig en varm och lugnande kram, hans kramar var en av de bästa. Så varm, trygg och lugnande. Älskade verkligen dem.

I sätet bredvid mig satt en man i cirka 35 års åldern, han hade brunt kort hår, en liten skäggstubb och glasögon. Jag hatar att flyga länge, man får så fruktansvärt ont i benen och rumpan och de liksom domnar bort, hemskt. Sen blir man så rastlös, särskilt när man åker själv. Då har man inte någon att prata med heller.

 Jag klickade på knappen i taket för att sedan invänta en flygvärdinna. "Vad kan jag hjälpa dig med?" frågade hon milt. Hon hade långt rött hår med lite lockar, en naturlig sminkning samt sin jobbklädsel. Hon var runt 20 skulle jag gissa på, väldigt vacker. "Skulle jag kunna få vanligt vatten och en chokladkaka?" sa jag osäkert samtidigt som jag bet mig i läppen. "Självklart sötnos" svarade hon och försvann. Någon minut senare kom hon tillbaka med en flaska vatten och en Marabou mjölkchoklad. "Tack så mycket" jag log mot henne, hon log tillbaka "ingen orsak". Jag öppnade chokladen och bröt av en ruta som jag sedan stoppade i munnen. Jag börja suga på den söta chokladen samtidigt som jag lutade mig tillbaka i stolen och slöt mina ögon. Choklad var verkligen den godaste godisen i världen! Så underbar, man blir glad av den och man kan äta den när som helst. Man typ känner sig som en Gud. Helig är den. Mmh. Jag satt och njöt av chokladen och öppnade mina ögon. Jag kollade ut genom fönstret och såg den mörkblå havet. Jag suckade lite lätt och blundade återigen, mina andetag blev tyngre och tyngre, tillslut somnade jag.

När jag sedan vaknade igen var det inte vatten utanför mitt fönster, det var landskap. Otroligt vackert landskap. Jag hoppade till när högtalarna sprakade och en mörk röst började prata "Damer och herrar, nu är vi snart framme. Ni kan börja plocka ihop era saker och knäppa era säkerhetsbälten för det kan bli lite guppigt nu. Tack för ni har åkt med oss och vi anställda hoppas det har varit en trevlig resa och önskar er en bra fortsättning." Jag började plocka ihop mina grejer och la sedan ner dem i väskan. Mitt skräp lade jag i skräppåsen som hängde på sätet framför mig. sedan knäppte jag mitt säkerhetsbälte, stoppade ett tuggummi i munnen och lutade mig tillbaka i sätet. Piloten hade rätt, det skakade ganska mycket och jag var lite rädd. När vi sedan kom till marken pustade jag ut. Jag var i Canada nu, ensam. På andra sidan jorden. Hjälp! Flygplanet stannade och efter några minuter fick vi klartecken att gå ut. När vi hade kommit in i själva flygplatshuset letade jag upp en reception. "Ursäkta, när kommer väskorna från Sverige?" frågade jag kvinnan som satt på en stol i ett litet rum. Hon kollade lite på sin dataskärm och klickade sig fram till tidtabellen. "Om cirka tio minuter vid nummer 7" svarade hon milt. Jag tackade och kollade runt efter en toalett. Det var inte så lång kö så jag skulle nog hinna innan väskorna kom. Jag ställde mig tredje i kön inne på damernas och väntade tills min tur. Efter någon minut klev jag in på den lediga toaletten och stängde och låste dörren efter mig. Jag hängde upp min väska på kroken och knäppte sedan upp mina byxor, Jag satte mig på toaletten och gjorde det jag skulle. När jag kom ut efter att ha tvättat händerna gick jag till rullband nummer 7 där mina väskor skulle komma när som helst.

Nu är det andra kapitlet ute! Hoppas ni gillar det! Ni får gärna komentera sånt jag kan göra bättre, idéer, tip och ändringar ni tycker! Allt är välkommet! Sen får ni gärna skriva lite om er själva, namn, vart ni bor, hur gamla ni är och typ er instagram eller nått :) Haha men komentera iallafall vad ni tycker! puss

Jag tog ur mina pärlörhängen och la dem på sminkbordet. Klockan är fem över nio, imorgon åker jag till Canada. Fan vad jag kommer sakna min familj och Alli, men det är ändå bra att jag gör något på egen hand. Mitt namn är Demetria (Demi) McCall, jag är 17 år och jag bor i Göteborg i Sverige. Jag ska arbeta som barnflicka i Statford i ett år. Jag kan prata engelska flytande eftersom pappa är amerikan. Jag bodde de första tre åren i LA men sedan flyttade vi hit. Jag har fortfarande kompisar kvar eftersom vi är där och hälsar på släkt varje år.

Det är i mitten av Juli nu, jag har sommarlov som alla andra ungdomar och barn i Sverige. Jag läser samhäll-musik på LM Engström gymnasieskola och har nu tagit ledigt ifrån skolan. Men jag kommer att maila med mina lärare och få uppgifter för att slippa gå om.

Jag tog på mig min oversise T-shirt och la mig i min säng. Om nio timmar ska jag gå upp, sedan bär det av. Jag slöt mina ögon och till slut somnade jag.

"Demi, gumman vakna" mammas vackra röst fick mig att vakna från en underbar dröm. "Jag är vaken" viskade jag nyvaket. "Bra", svarade hon och pussade mig i pannan, reste sedan från sängkanten och gick ut genom min dörr. Jag sträckte på mig samtidigt som jag gnydde morgontrött. Det är så underbart att sträcka ut alla muskler när man har sovit. Jag satte mig upp och sträckte på mig ännu en gång. Sedan stoppade jag fötterna i mina tofflor som stod redo bredvid sängen.

När jag kom ner till köket såg jag hur mamma hade stekt pannkakor, hon hade även ställt fram bär och glass. "Varför gör du aldrig sån här mat annars mamma?" skrattade jag. "Vi måste ju fira att vi ska bli av med dig ett helt år" Jag kollade bak och såg Cody lutad mot väggen. "Ha-ha jätte roligt, lillebrorsan" sa jag ironiskt. "Du är fan bara 3 minuter äldre mig, tre minuter, inte mer" försvarade han sig. Jag och Cody är tvillingar som ni kanske förstod, han är en av mina bästa vänner även fast vi tjafsar lite ibland, men vilka syskon gör inte det? "Så ja, sluta nu. Sätt er och ät i stället." Mamma ställde fram pannkakstallriken och vi satte oss vid den träfärgade köksön. "Dämiiiiiiiii" Suri kom in springandes mot mig. Jag bar upp henne i min famn och satte henne på mitt högra lår. "Hej prinsessan, sovit gott?" frågade jag med den rösten man alltid pratar till småbarn med. "mmh, mä ja vij intä att du ska jesa" sa hon, Suri är tre år och kan därför inte prata riktigt. Jag skrattade åt hennes kommentar och kysste hennes hjässa. "Ne, men vi kan ju skypa, du vet, prata och se varan på datorn. Cody kommer att hjälpa dig" sa jag och kollade på Cody. Han himlade lite med ögonen men log sedan. "Kommer sakna dig syrran" sa han sorgset.  Jag kollade på honom, log och nickade lätt. Sedan stoppade jag en pannkaksbit in i munnen. "Jasså, här sitter ni och äter upp alla pannkakor ser jag, inget till mig" pappa ställde sig bakom mig och satte sina händer på mina axlar. Pappa är ju som sagt amerikan så han pratar bara engelska, därför pratar vi engelska med honom också. Han kan förstå svenska men han och mamma bestämde sig när jag och Cody föddes att han bara skulle prata engelska med oss och hon svenska. Så vi är tvåspråkiga. Mamma skrattade åt att han försökt vara lite rolig men totalt misslyckats eftersom alla var dötrötta.

*Pling*

Jag kollade frågandes på mamma man hon såg lika förvånad ut som jag var. Vem kommer hit så här titigt? "Jag öppnaj!" skrek Suri och sprang till ytterdörren. Man hörde sedan hur hon gjorde ett glädjetjut och sedan fyra fotsteg innan man såg hennes lilla kropp igen. Efter kom en länge varelse. "Alli!!!!!!" skrek jag och sprang fram till henne och kramade henne. Hon bara skratta. "Va gör du här så tidigt?" frågade jag henne "Jo men jag hade tänkt att total dissa min bästis lika mycket som hon gör genom att åka till Canada i ett år, tror du jag är så elak?" svarade hon med ett flin. "Ha-ha jätte kul, du får ju i alla fall komma och hälsa på din avundsjuka lilla mupp". Vi skrattade båda två nu tills mamma harklade sig bakom oss. "Ursäkta att jag stör men Demi, du måste göra dig klar, vi ska åka om en halv timma. Är du klar med din frukost?" jag kollade på min tallrik, en halv pannkaka låg kvar, sedan kollade jag på min mage, var jag fortfarande hungrig? -Nepp. Jag vände sedan huvudet mot mamma igen och skakade på huvudet och log ett töntigt flin. Jag tog tag i Allis hand och drog med henne upp på mitt rum. Väl inne gick jag fram till spegeln och började kleta på lite maskara. Alli gick vant in till min WIC (walk in closet) och började leta efter kläder hon kunde låna medans jag var borta. Jag skrattade lätt åt henne och fortsatte sedan med att kamma igenom mitt hår. När jag satt upp det i en hästsvans gick jag också in till min WIC och började rota fram resekläder. Ett vitt linne, en rosa juicy dress och vita converse. Jag kollade på Alli som hade hittat en hel hög med kläder samt tre par skor till sig själv. Hon log oskyldigt mot mig och gick ut till mitt rum igen. Jag skrattade och skakade på huvudet, typiskt Alli asså. Jag tog min bruna handväska och packade ner det sista, Iphonen, laddaren, godiset, plånboken, nycklar, lypsyl och Ipaden. Pappa kom upp till mitt rum och hämtade en av mina två resväskor, den andra tog jag och följde efter honom nerför trapporna. Väl nere ser jag hur mamma redan börja gråta "mamma, du kan inte börja gråta redan, då kommer ju jag också börja gråta och jag har precis sminkat mig" sa jag och viftade med händerna framför ögonen så att dom skulle torka ut. "Jag vet älskling, men jag kommer sakna dig så mycket, tänk ett helt år. Å herre." Jag skrattade smått och kramade henne. "Jag vij också va mä" Suri kom springandes till oss och kramade om mitt ben. Vi gick sedan ut till bilen och medan pappa och Cody packade in väskorna i bilen stod jag och Alli och pratade. "Vi mååååååste prata varje dag på Skype och du får instagrama massa bilder." Jag skrattade och kramade om henne "Klart älskling!" "Ååh jag kommer sakna dig så min lilla lort" Nu rann det tårar ner för hennes kinder. "Nej gråt inte! Jag vill inte att du ska vara ledsen, var glad för min skull. Och för varje dag som går desto närmare ses vi. Du kommer ju till jul." "Jah, men ändå, det är ju massa månader kvar, ååh" sa hon gråtandes. Det började rinna tårar nerför mina kinder, "Men ååh, min maskara" Pappa skrattade åt mig "Demi, vi måste åka nu, annars hinner du inte med flyget." "Jag kommer" sa jag och kramade om Alli hårt. "Jag älskar dig syster" sa jag och släppte kramen, "och jag dig". Jag log mot henne och började gå mot bilen. Hon stod kvar vid våran vita brevlåda. Jag öppnade bakdörren och gjorde en slängkyss till henne. Innan jag stängde dörren såg jag hur hon tog emot den och höll den med sin hand mot sitt hjärta.

Justin Bieber

Justin Bieber är en 19 årig kille som är född i Canada men bor nu i USA eftersom han är en världskänd artist och låtskrivare och alla tjejers dröm.Han är singel efter att han och Selena Gomez gjort slut. Justin vill gärnahitta kärleken igen men måste nu fokusera på sin turné som börjar i oktober. Justin bor i USA när han inte är ute på turné och hans familj bor i Statford.

Demi McCall (Demi Lovato)

Demi är en 17 årig tjej som bor i Sverige med sin mamma, pappa, tvillingbror och lillasyster. Bästa kompisen är Alli. Demi ska åka som barnflicka till Canada i ett år. Demi älskar att sjunga och spela piano, hon gillar även att måla och pyssla. Demi går samhäll-musik på LM Engström gymnasiumet. Demi pratar både svenska och engelska flytande eftersom mamma är svensk och pappa amerikan.

Alli Johnson (Alli Simpson)

Alli är en 17 årig tjej som bor i Sverige. Hon är bästis med Demi och går i hennes klass på LM i Göteborg fast inriktning samhäll-bild. När Demi är i Canada är Alli i Sverige och lever ett vanligt ungdomsliv, skola, killar och fester.

Cody McCall (Alexander Ludwig)

Cody är 17 år gammal och tvillingbror till Demi. Cody går på Kristinelunds skolan eftersom han älskar att spela fotboll och sägs vara en av de bästa i hans lag. Cody har en flickvän som heter Nikki och de har varit tillsammans i två år nu. Cody pratar också svenska och engelska flytande.

Suri McCall (Suri Cruise)

Suri är Demis och Codys lillasyster på tre år. Suris modersmål är svenska men hon förstår engelska eftersom pappa bara pratar det med henne. Sen kan hon prata lite engelska när hon pratar ´med släkten men hon är inte jätte säker på det men man förstår.

Jeremy Bieber

Jeremy är far till Jaxon, Jazmyn och Justin. Han är gift med Pattie och de bor i ett stort hus i Statford i Kanada. Jeremy är tyst låten men väldigt snäll och omtänksam. Han gör allt för sin familj och älskar dem väldigt mycket. Jeremy jobbar på ett kontor och har hand om ett företags ekonomi.

Pattie Mallette Bieber (Pattie Mallette)

Pattie är den omtänksammaste människan i världen. Hon vill alla väl och bryr sig om människor hon både känner och inte. Pattie är väldigt stödjande när det kommer till Justins karriär, hon har varit med ifrån dag ett och har varit en stor del av uppbyggandet av hans framgång. Pattie jobbar som sekriterare på samma företag som Jeremy jobbar. Pattie är väldigt glad och uppskattar allt som händer. Hon är troende och tackar Gud för allt hon har.

Jazmyn Bieber

Jazmyn är livlig och älskar att leka, måla och skratta. Hon är snäll och busig. Jazmyn ser upp till sin storebror mycket och älskar när han är hemma på semester. Hon vill gärna bli polis när hon blir stor.

Jaxon Bieber

Jaxons idol, förutom Justin, är Lionel Messi eftersom Jaxon älskar att spela fotboll. Han gillar även att titta på TV, vara ute och leka med grannbarn och att leka med hans bilar.

Stella Cosgrave (Georgie Henley)

Stella är en 17 årig tjej som har påbrå från Irland. Hon bor med sin mamma och lillasyster i en villa i Statford. Stella älskar att skådespela och hennes idol är Keira Knightley. Stella är väldigt vänlig och omtänksam, hon är bra med barn och älskar att busa.