myjustin.blogg.se

Tidigare

Var jag verkligen redo för att vara borta från de jag älskade i ett helt år när jag som längst varit borta i två veckor? Vad händer när hemlängtan är som värst? Kommer den ta över livet här? Nej Demi, du är stark. Du klarar detta. Tänk på att detta bara är övning inför vuxenlivet. Då kan man inte träffa alla som man älskar varje dag. Och jag som vill flytta till Amy när jag fyllt 20. Det är bara tre år kvar, och efter detta året bara två. Jag vaknade ur mina tankar när jag kände att bilen stannade av. Jag kollade ut ur fönstret och såg ett stort fint hus. "Wow" sa jag lite tyst, Jeremy började skratta, antagligen hade han hört mig. Jag knäppte upp mitt bälte, öppnade bildörren och klev ner på uppfarten. Jag var helt stum. Så himla vackert hus. De måste vara jätte rika. Inte för vi är jätte fattiga, vi har gott om pengar och har ett stort och fint hus. Men verkligen inte såhär stort och fint. Jag trodde nästan att sådana här hus bara fanns i filmer. Jag gick mot bagaget och tog ut den väskan som var kvar. Den andra hade redan Jeremy tagit. Jag satte ner den på marken och stängde luckan. Jag började rulla väskan uppför infarten och möttes av en vacker ung kvinna i dörröppningen med öppen famn. Pattie.

Hon hade vackra blåa ögon, brunt hår och ett underbart leende. "Hejsan Demi, vad trevligt att äntligen få träffa dig." Sa Pattie med glad röst samtidigt som hon välkomnade mig i en kram. "Hej, det är jätte kul att träffa alla er med och att äntligen få vara här" svarade jag tacksamt. Hon klev åt sidan så att jag skulle kunna komma in i huset. Det var verkligen jätte stort inuti med, öppet och ljust. "Maten är precis klar, du är väl hungrig efter resan?" frågade Pattie mig snällt. "Ja det är jag, åt inte så mycket." Jag kollade lite awkward ner på min väska och sedan upp på Pattie igen, liksom jag står precis innanför dörren med två stora resväskor, vad skulle jag göra? "Ja just deja, dina väskor och ditt rum. Du kan ta av dig dina skor och ställa dem i hörnet där" sa hon och pekade mot ett hörn bredvid dörren där det stod ett skoställ med massa olika skor. Jag nickade lätt och böjde mig ner för att nå dragkedjan på mina skor och tog av mig dem, sedan ställde jag skorna på en ledig plats som jag blev tillsagd. När jag reste mig upp igen hade Pattie tagit tag i min ena väska och började gå in i huset. Jag tog den andra och följde lydigt efter. Vi bar upp väskorna med hjälp av Jeremy för en trappa och gick sedan mot en dörr. Pattie öppnade den och min mun föll vidöppen samtidigt som mina ögon spärrades upp. Jag stod där som paralyserad när Pattie gick in och ställde min väska mot ena väggen. Hon skrattade lite år min reaktion och jag kom tillbaka till verkligheten. "Wow" va det ända jag fick ut. Jag gick försiktigt in i rummet och tog in allt. "Så, vad tycker du?" frågade Pattie med ett stort leende på läpparna. "Det är fantastiskt" hon skrattade igen och då hängde jag på. "Det är ju bra att du gillar det i alla fall. Vill du äta först eller ska vi visa dig runt?" Jag funderade lite och precis när jag skulle svara kurrade min mage enormt högt. Pattie skrattade återigen och en liten rodnad spreds på mina kinder. "Vi kan äta först" tyckte jag, Pattie nickade och gick ut ifrån rummet med mig hack i häl. Samtidigt som vi gick ner till köket ropade Pattie på Jaxon och Jazmyn att de skulle tvätta händerna och sätta sig vid matbordet. Man hörde snabba fotsteg och sedan började en kran rinna. "Toaletten är ditåt, du kan gå och tvätta händerna med Jazmyn och Jaxon" sa Pattie och pekade mot en dött åt vänster. Jag gick ditåt och öppnade och möttes av två leenden. "Hej" sa jag och log. Jazmyn hälsade tillbaka och gick sedan ut medan Jaxon stod kvar och tvättade händerna. "Hej" svarade han jätte lågt och blygt. Jag skrattade och ställde mig vid det andra handfatet och började tvätta händerna jag med. Jaxon torkade sig och sprang sedan ut till köket. När jag var klar gick jag till matbordet och satte mig på en ledig dukad plats mittemot Jazmyn och bredvid Jeremy. "Gillar du pasta carbonara?" frågade Pattie osäkert. "Jadå, det ser jätte gott ut" sa jag berömmande. Hon tackade och frågade sedan efter min tallrik. Jag skickade den till henne och hon lassade upp en portion. Jag fick sedan tillbaka den och erbjöds sallad. Jag tog lite sallad och la bredvid pastan och skickade skålen till Jazmyn. "Det är bara att hugga in" sa Jaxon inte lika blygt längre. Jag skrattade tillsammans med alla andra runt bordet och tackade honom. Jag tog tag i gaffeln och skeden som låg till höger om tallriken och snurrade på lite pasta som jag stoppade i munnen. När jag tuggat klart tog jag en klunk vatten och berömde Pattie ännu än gång fast nu av smaken. När alla ätit upp erbjöd sig Jazmyn att visa mig runt i huset och vi tackade för maten och reste oss upp. "Ska du följa med Jaxon?" frågade jag och han nickade glatt. Han tackade också för maten och hoppade ner ifrån stolen. "Men först måste vi tvätta händerna" påminde jag dem och vi gick tillsammans in i badrummet igen och tvättade oss.

Vi hade gått runt i huset i säkert en halvtimma. Det var jätte stort och jag hade fått se några rum flera gånger. Ute platsen var underbar med poolen och utsikten. Tänk när det blir vinter och snön faller på träden, det kommer bli så underbart att få vara här då. Jag blev inknuffad i ett sovrum "Detta är mammas och pappas sovrum" sa Jazmyn. "Ååh vad fint" Jag gick lite längre in och skådade varje detalj i rummet. Det var två enorma fönster på två av väggarna, en jätte stor säng och en brasa. Helt underbart, mamma hade blivit så avundsjuk. Jag gick fram till ett av de stora fönstren och kollade ut. Jag stod där och beundrade den vackra naturen när någon tog tag i min hand. Jag kollade ner på Jaxon som stod och log mystiskt mot mig. Jag kollade sedan på Jazmyn som log på samma sätt. Vad är det här. Hon tog upp en fjärrkontroll från en byrå och kom fram till oss. Hon gav mig fjärrkontrollen och jag kollade frågande ner på båda. "Klicka på den gröna knappen" sa Jaxon och små skrattade. Jag klickade skeptiskt på knappen och hoppade till av rädsla när ena väggen började röra på sig. Jag kollade förskräckt ner på Jaxon och Jazmyn som låg på golvet och as garvade. Efter kanske en halv minut såg jag hur en WIC (Walk in closet) uppenbarades bakom väggen. Jag gick stumt in i den och snurrade runt. Helt fantastiskt. Den va jätte stor och full med vackra kläder för både herr och dam. "Hur många överraskningar till har detta huset?" frågade jag Jazmyn när de hade slutat skratta. "Ja, du har en sådan här i ditt rum med som mamma fyllt med lite kläder hon tror passar dig och..." Jag avbröt henne. "Vänta vad sa du? Har jag en WIC i mitt rum också? Och som redan har kläder i sig?" frågade jag henne. "Japp", nu var det Pattie som svarade. Hon stod i dörröppningen och lutade sig mot dörrkarmen. "Barn, spring och visa henne" log hon. Jazmyn och Jaxon tog tag i mig i var sin hand och började springa ut i korridoren och sedan in i mitt rum. Jaxon gav mig en likadan fjärrkontroll som fanns i Jeremy och Patties rum. Jag klickade på den gröna knappen och likadant som förra gången öppnade väggen sig. Jag gick sakta in i rummet och skådade varenda plagg som hängde där. Det var ungefär lika många som jag tagit med mig hemifrån. "Allt detta är ditt nu, du får använda det när du vill, du kan även få låna kläder av mig som passar men då uppskattar jag ifall du frågar först" sa Pattie som kommit in till mig. "Nehe? Allt? Jag får använda det?" hon skrattade "Ja absolut får du det. Jag har ju köpt det till dig." Jag stelnade till. Vänta vad? Jag vände mig snabbt mot henne och kollade henne i ögonen. "Har du köpt allt? Och nytt?" Hon nickade med ett leende. "Men gud, det hade du inte behövt, hur mycket kosta allt? Jag kan be pappa sätta över pengar till ert konto eller nått." Hon stoppade mig med sin fina stämma "Nej ni behöver absolut inte betala mig något, detta är en välkomst present till dig" log hon lugnade då hon förstod att jag var uppe i varv. "Men asså jag kan betala, det är lugnt, jag kan ringa pappa med det samma. Hur mycket kostade allt Pattie?" Hon tog tag om mina armar och kollade in i mina ögon. "Demi, det är lungt. Jag vill inte ha några pengar. Dessa kläderna är dina, jag förstod att du inte kunde ta med hela din garderob så jag tänkte att jag kunde komplettera lite. Jag och Jazmyn var ute på stan förra veckan och köpte dessa. Det är som sagt en välkomstpresent." Jag suckade då jag förstod att jag inte kunde övertala henne och det kanske vore bättre om jag tackade för allt istället. "Tack Pattie, tack för att jag fått komma hit och bo med er, tack för att jag fick ett sådant fint rum och tack för alla kläder" hon log mot mig och drog in mig i en kram. Hon är lite kortare än mig på jag la armarna över hennes och kramade tillbaka. "Det är lugnt gumman, det är bara roligt att du hittade oss och kontaktade oss. Och det är bra för barnen att ha någon i huset som inte bara vill ha uppmärksamhet och bli känd, med tanke på J..." Hon avbröt sig själv och kollade nervöst ner i marken. Jag rynkade på pannan, jag förstod verkligen ingenting. "Ehm, jag ska gå och tvätta lite, du kan ju packa upp och göra dig hemmastad. Sen kan du komma till oss, eftersom det är fredag så ska vi ha film kväll. Låter det bra?" Log hon osäkert och fortfarande nervöst mot mig. Jag nickade lite smått och hon traskade iväg. Här står jag kvar. I en enorm WIC i ett jätte fint hus med en underbar familj. Jag gick sedan ut till mitt rum, öppnade ena väskan och drog fram min dator som jag genast satte på. Jag satte upp mitt hår i en knut på huvudet och tog upp min mobil från min handväska. Jag stängde av flygplansläget och det ramlade in sms. 5 sms från Alli, 2 från Cody, pappa hade ringt en gång och jag hade massa KIK medelanden från olika av mina vänner. Jag satte mig i sängen med min dator i knät och klickade mig in på Skype. Jag såg direkt att Alli var inloggad så jag ringde snabbt upp henne. Det tog några sekunder innan hennes underbara stämma hördes ifrån högtalarna på min dator. "Demiiiiiiiiiiiiii" Jag skrattade och efter några sekunder såg jag henne äntligen. "Hej Alli" log jag mot henne.