myjustin.blogg.se

I bilen var det tyst, förutom att Suri satt och snackade för fullt utan att någon reagera. Jag kollade på den bruna läderklockan jag hade på armen, 08.13, om cirka en och en halv timma går planet. Jag kände hur en klump började byggas i magen på mig. Kommer jag verkligen att klara av detta? Jag är inte ens myndig och jag ska göra den största saken jag någonsin gjort. Jag kollade till höger, mot den andra bakdörren satt Cody och pilla på sin mobil, antagligen instagram. Jag kommer verkligen sakna honom. Han kollade förvånat upp på mig med log sedan när han såg mitt sorgsna ansiktsutryck. Jag vände blicken ner mot Suri som satt och demostrerade om något, med både prat och armar. Jag skrattade lite tyst. Mamma vände sig om mot mig med blicken ´hur är det?´, jag svarade genom att le lite osäkert. "Det kommer att gå bra gumman, du är stark." Jag kollade nervöst ner på mina händer, sedan upp igen. "Jag kommer klara detta, jag ska klara detta". Mamma skrattade milt åt mig. Sedan vände hon blicken framåt igen.

När vi svängde in på flygplatsens parkering blev klumpen i magen större och jag studsade nervöst i bilstolen. "Dämi, det kommej gå bja!" Jag kollade ner på Suri. Hon satt där och log samtidigt som hon strök mig över låret. Det lugnade mig, i alla fall för stunden. Pappa parkerade bilen ganska nära ingången. Jag öppnade dörren och gick ut. Sedan knäppte jag upp Suris säkerhetsbälte och bar ut henne ur bilen. Jag satte ner henne på marken och räckte mig efter min handväska som låg i sätet. Pappa tog ut mina väskor ur bagaget och ställde dem på marken.

1 timma och 45 minuter senare satt jag på planet som kommer att ta mig till Canada, där kommer min värdfamilj möta upp mig. Vad ska man göra på ett flyg som tar för lång tid när man verken har tillgång till dator eller mobil, läsa en bok? Som tur är har jag min Ipod som är fulladdad med favoritmusik så kan drömma mig bort lite. Sen kan man ju alltid sova, kolla ut genom fönstret, äta och som sagt då läsa. Mamma hade tagit med mig till en bokaffär någon vecka innan, för att jag skulle hitta en bra bok. Välkommen hem heter den, skriven av Johanna Lindbäck. Den handlar om Sara som har varit ett år som utbytesstudent i London, och sedan kommer hem till Sverige. Det passa ju mig ganska bra eftersom jag kommer vara borta i ett år, sedan komma hem. 

Mitt farväl av familjen var långt och ledsamt, jag och mamma grät mest, Suri mest snyftade, pappa fällde några tårar i slutet och Cody gav mig en varm och lugnande kram, hans kramar var en av de bästa. Så varm, trygg och lugnande. Älskade verkligen dem.

I sätet bredvid mig satt en man i cirka 35 års åldern, han hade brunt kort hår, en liten skäggstubb och glasögon. Jag hatar att flyga länge, man får så fruktansvärt ont i benen och rumpan och de liksom domnar bort, hemskt. Sen blir man så rastlös, särskilt när man åker själv. Då har man inte någon att prata med heller.

 Jag klickade på knappen i taket för att sedan invänta en flygvärdinna. "Vad kan jag hjälpa dig med?" frågade hon milt. Hon hade långt rött hår med lite lockar, en naturlig sminkning samt sin jobbklädsel. Hon var runt 20 skulle jag gissa på, väldigt vacker. "Skulle jag kunna få vanligt vatten och en chokladkaka?" sa jag osäkert samtidigt som jag bet mig i läppen. "Självklart sötnos" svarade hon och försvann. Någon minut senare kom hon tillbaka med en flaska vatten och en Marabou mjölkchoklad. "Tack så mycket" jag log mot henne, hon log tillbaka "ingen orsak". Jag öppnade chokladen och bröt av en ruta som jag sedan stoppade i munnen. Jag börja suga på den söta chokladen samtidigt som jag lutade mig tillbaka i stolen och slöt mina ögon. Choklad var verkligen den godaste godisen i världen! Så underbar, man blir glad av den och man kan äta den när som helst. Man typ känner sig som en Gud. Helig är den. Mmh. Jag satt och njöt av chokladen och öppnade mina ögon. Jag kollade ut genom fönstret och såg den mörkblå havet. Jag suckade lite lätt och blundade återigen, mina andetag blev tyngre och tyngre, tillslut somnade jag.

När jag sedan vaknade igen var det inte vatten utanför mitt fönster, det var landskap. Otroligt vackert landskap. Jag hoppade till när högtalarna sprakade och en mörk röst började prata "Damer och herrar, nu är vi snart framme. Ni kan börja plocka ihop era saker och knäppa era säkerhetsbälten för det kan bli lite guppigt nu. Tack för ni har åkt med oss och vi anställda hoppas det har varit en trevlig resa och önskar er en bra fortsättning." Jag började plocka ihop mina grejer och la sedan ner dem i väskan. Mitt skräp lade jag i skräppåsen som hängde på sätet framför mig. sedan knäppte jag mitt säkerhetsbälte, stoppade ett tuggummi i munnen och lutade mig tillbaka i sätet. Piloten hade rätt, det skakade ganska mycket och jag var lite rädd. När vi sedan kom till marken pustade jag ut. Jag var i Canada nu, ensam. På andra sidan jorden. Hjälp! Flygplanet stannade och efter några minuter fick vi klartecken att gå ut. När vi hade kommit in i själva flygplatshuset letade jag upp en reception. "Ursäkta, när kommer väskorna från Sverige?" frågade jag kvinnan som satt på en stol i ett litet rum. Hon kollade lite på sin dataskärm och klickade sig fram till tidtabellen. "Om cirka tio minuter vid nummer 7" svarade hon milt. Jag tackade och kollade runt efter en toalett. Det var inte så lång kö så jag skulle nog hinna innan väskorna kom. Jag ställde mig tredje i kön inne på damernas och väntade tills min tur. Efter någon minut klev jag in på den lediga toaletten och stängde och låste dörren efter mig. Jag hängde upp min väska på kroken och knäppte sedan upp mina byxor, Jag satte mig på toaletten och gjorde det jag skulle. När jag kom ut efter att ha tvättat händerna gick jag till rullband nummer 7 där mina väskor skulle komma när som helst.

Nu är det andra kapitlet ute! Hoppas ni gillar det! Ni får gärna komentera sånt jag kan göra bättre, idéer, tip och ändringar ni tycker! Allt är välkommet! Sen får ni gärna skriva lite om er själva, namn, vart ni bor, hur gamla ni är och typ er instagram eller nått :) Haha men komentera iallafall vad ni tycker! puss

Jag tog ur mina pärlörhängen och la dem på sminkbordet. Klockan är fem över nio, imorgon åker jag till Canada. Fan vad jag kommer sakna min familj och Alli, men det är ändå bra att jag gör något på egen hand. Mitt namn är Demetria (Demi) McCall, jag är 17 år och jag bor i Göteborg i Sverige. Jag ska arbeta som barnflicka i Statford i ett år. Jag kan prata engelska flytande eftersom pappa är amerikan. Jag bodde de första tre åren i LA men sedan flyttade vi hit. Jag har fortfarande kompisar kvar eftersom vi är där och hälsar på släkt varje år.

Det är i mitten av Juli nu, jag har sommarlov som alla andra ungdomar och barn i Sverige. Jag läser samhäll-musik på LM Engström gymnasieskola och har nu tagit ledigt ifrån skolan. Men jag kommer att maila med mina lärare och få uppgifter för att slippa gå om.

Jag tog på mig min oversise T-shirt och la mig i min säng. Om nio timmar ska jag gå upp, sedan bär det av. Jag slöt mina ögon och till slut somnade jag.

"Demi, gumman vakna" mammas vackra röst fick mig att vakna från en underbar dröm. "Jag är vaken" viskade jag nyvaket. "Bra", svarade hon och pussade mig i pannan, reste sedan från sängkanten och gick ut genom min dörr. Jag sträckte på mig samtidigt som jag gnydde morgontrött. Det är så underbart att sträcka ut alla muskler när man har sovit. Jag satte mig upp och sträckte på mig ännu en gång. Sedan stoppade jag fötterna i mina tofflor som stod redo bredvid sängen.

När jag kom ner till köket såg jag hur mamma hade stekt pannkakor, hon hade även ställt fram bär och glass. "Varför gör du aldrig sån här mat annars mamma?" skrattade jag. "Vi måste ju fira att vi ska bli av med dig ett helt år" Jag kollade bak och såg Cody lutad mot väggen. "Ha-ha jätte roligt, lillebrorsan" sa jag ironiskt. "Du är fan bara 3 minuter äldre mig, tre minuter, inte mer" försvarade han sig. Jag och Cody är tvillingar som ni kanske förstod, han är en av mina bästa vänner även fast vi tjafsar lite ibland, men vilka syskon gör inte det? "Så ja, sluta nu. Sätt er och ät i stället." Mamma ställde fram pannkakstallriken och vi satte oss vid den träfärgade köksön. "Dämiiiiiiiii" Suri kom in springandes mot mig. Jag bar upp henne i min famn och satte henne på mitt högra lår. "Hej prinsessan, sovit gott?" frågade jag med den rösten man alltid pratar till småbarn med. "mmh, mä ja vij intä att du ska jesa" sa hon, Suri är tre år och kan därför inte prata riktigt. Jag skrattade åt hennes kommentar och kysste hennes hjässa. "Ne, men vi kan ju skypa, du vet, prata och se varan på datorn. Cody kommer att hjälpa dig" sa jag och kollade på Cody. Han himlade lite med ögonen men log sedan. "Kommer sakna dig syrran" sa han sorgset.  Jag kollade på honom, log och nickade lätt. Sedan stoppade jag en pannkaksbit in i munnen. "Jasså, här sitter ni och äter upp alla pannkakor ser jag, inget till mig" pappa ställde sig bakom mig och satte sina händer på mina axlar. Pappa är ju som sagt amerikan så han pratar bara engelska, därför pratar vi engelska med honom också. Han kan förstå svenska men han och mamma bestämde sig när jag och Cody föddes att han bara skulle prata engelska med oss och hon svenska. Så vi är tvåspråkiga. Mamma skrattade åt att han försökt vara lite rolig men totalt misslyckats eftersom alla var dötrötta.

*Pling*

Jag kollade frågandes på mamma man hon såg lika förvånad ut som jag var. Vem kommer hit så här titigt? "Jag öppnaj!" skrek Suri och sprang till ytterdörren. Man hörde sedan hur hon gjorde ett glädjetjut och sedan fyra fotsteg innan man såg hennes lilla kropp igen. Efter kom en länge varelse. "Alli!!!!!!" skrek jag och sprang fram till henne och kramade henne. Hon bara skratta. "Va gör du här så tidigt?" frågade jag henne "Jo men jag hade tänkt att total dissa min bästis lika mycket som hon gör genom att åka till Canada i ett år, tror du jag är så elak?" svarade hon med ett flin. "Ha-ha jätte kul, du får ju i alla fall komma och hälsa på din avundsjuka lilla mupp". Vi skrattade båda två nu tills mamma harklade sig bakom oss. "Ursäkta att jag stör men Demi, du måste göra dig klar, vi ska åka om en halv timma. Är du klar med din frukost?" jag kollade på min tallrik, en halv pannkaka låg kvar, sedan kollade jag på min mage, var jag fortfarande hungrig? -Nepp. Jag vände sedan huvudet mot mamma igen och skakade på huvudet och log ett töntigt flin. Jag tog tag i Allis hand och drog med henne upp på mitt rum. Väl inne gick jag fram till spegeln och började kleta på lite maskara. Alli gick vant in till min WIC (walk in closet) och började leta efter kläder hon kunde låna medans jag var borta. Jag skrattade lätt åt henne och fortsatte sedan med att kamma igenom mitt hår. När jag satt upp det i en hästsvans gick jag också in till min WIC och började rota fram resekläder. Ett vitt linne, en rosa juicy dress och vita converse. Jag kollade på Alli som hade hittat en hel hög med kläder samt tre par skor till sig själv. Hon log oskyldigt mot mig och gick ut till mitt rum igen. Jag skrattade och skakade på huvudet, typiskt Alli asså. Jag tog min bruna handväska och packade ner det sista, Iphonen, laddaren, godiset, plånboken, nycklar, lypsyl och Ipaden. Pappa kom upp till mitt rum och hämtade en av mina två resväskor, den andra tog jag och följde efter honom nerför trapporna. Väl nere ser jag hur mamma redan börja gråta "mamma, du kan inte börja gråta redan, då kommer ju jag också börja gråta och jag har precis sminkat mig" sa jag och viftade med händerna framför ögonen så att dom skulle torka ut. "Jag vet älskling, men jag kommer sakna dig så mycket, tänk ett helt år. Å herre." Jag skrattade smått och kramade henne. "Jag vij också va mä" Suri kom springandes till oss och kramade om mitt ben. Vi gick sedan ut till bilen och medan pappa och Cody packade in väskorna i bilen stod jag och Alli och pratade. "Vi mååååååste prata varje dag på Skype och du får instagrama massa bilder." Jag skrattade och kramade om henne "Klart älskling!" "Ååh jag kommer sakna dig så min lilla lort" Nu rann det tårar ner för hennes kinder. "Nej gråt inte! Jag vill inte att du ska vara ledsen, var glad för min skull. Och för varje dag som går desto närmare ses vi. Du kommer ju till jul." "Jah, men ändå, det är ju massa månader kvar, ååh" sa hon gråtandes. Det började rinna tårar nerför mina kinder, "Men ååh, min maskara" Pappa skrattade åt mig "Demi, vi måste åka nu, annars hinner du inte med flyget." "Jag kommer" sa jag och kramade om Alli hårt. "Jag älskar dig syster" sa jag och släppte kramen, "och jag dig". Jag log mot henne och började gå mot bilen. Hon stod kvar vid våran vita brevlåda. Jag öppnade bakdörren och gjorde en slängkyss till henne. Innan jag stängde dörren såg jag hur hon tog emot den och höll den med sin hand mot sitt hjärta.

Justin Bieber

Justin Bieber är en 19 årig kille som är född i Canada men bor nu i USA eftersom han är en världskänd artist och låtskrivare och alla tjejers dröm.Han är singel efter att han och Selena Gomez gjort slut. Justin vill gärnahitta kärleken igen men måste nu fokusera på sin turné som börjar i oktober. Justin bor i USA när han inte är ute på turné och hans familj bor i Statford.

Demi McCall (Demi Lovato)

Demi är en 17 årig tjej som bor i Sverige med sin mamma, pappa, tvillingbror och lillasyster. Bästa kompisen är Alli. Demi ska åka som barnflicka till Canada i ett år. Demi älskar att sjunga och spela piano, hon gillar även att måla och pyssla. Demi går samhäll-musik på LM Engström gymnasiumet. Demi pratar både svenska och engelska flytande eftersom mamma är svensk och pappa amerikan.

Alli Johnson (Alli Simpson)

Alli är en 17 årig tjej som bor i Sverige. Hon är bästis med Demi och går i hennes klass på LM i Göteborg fast inriktning samhäll-bild. När Demi är i Canada är Alli i Sverige och lever ett vanligt ungdomsliv, skola, killar och fester.

Cody McCall (Alexander Ludwig)

Cody är 17 år gammal och tvillingbror till Demi. Cody går på Kristinelunds skolan eftersom han älskar att spela fotboll och sägs vara en av de bästa i hans lag. Cody har en flickvän som heter Nikki och de har varit tillsammans i två år nu. Cody pratar också svenska och engelska flytande.

Suri McCall (Suri Cruise)

Suri är Demis och Codys lillasyster på tre år. Suris modersmål är svenska men hon förstår engelska eftersom pappa bara pratar det med henne. Sen kan hon prata lite engelska när hon pratar ´med släkten men hon är inte jätte säker på det men man förstår.

Jeremy Bieber

Jeremy är far till Jaxon, Jazmyn och Justin. Han är gift med Pattie och de bor i ett stort hus i Statford i Kanada. Jeremy är tyst låten men väldigt snäll och omtänksam. Han gör allt för sin familj och älskar dem väldigt mycket. Jeremy jobbar på ett kontor och har hand om ett företags ekonomi.

Pattie Mallette Bieber (Pattie Mallette)

Pattie är den omtänksammaste människan i världen. Hon vill alla väl och bryr sig om människor hon både känner och inte. Pattie är väldigt stödjande när det kommer till Justins karriär, hon har varit med ifrån dag ett och har varit en stor del av uppbyggandet av hans framgång. Pattie jobbar som sekriterare på samma företag som Jeremy jobbar. Pattie är väldigt glad och uppskattar allt som händer. Hon är troende och tackar Gud för allt hon har.

Jazmyn Bieber

Jazmyn är livlig och älskar att leka, måla och skratta. Hon är snäll och busig. Jazmyn ser upp till sin storebror mycket och älskar när han är hemma på semester. Hon vill gärna bli polis när hon blir stor.

Jaxon Bieber

Jaxons idol, förutom Justin, är Lionel Messi eftersom Jaxon älskar att spela fotboll. Han gillar även att titta på TV, vara ute och leka med grannbarn och att leka med hans bilar.

Stella Cosgrave (Georgie Henley)

Stella är en 17 årig tjej som har påbrå från Irland. Hon bor med sin mamma och lillasyster i en villa i Statford. Stella älskar att skådespela och hennes idol är Keira Knightley. Stella är väldigt vänlig och omtänksam, hon är bra med barn och älskar att busa.