myjustin.blogg.se

Jag tog ur mina pärlörhängen och la dem på sminkbordet. Klockan är fem över nio, imorgon åker jag till Canada. Fan vad jag kommer sakna min familj och Alli, men det är ändå bra att jag gör något på egen hand. Mitt namn är Demetria (Demi) McCall, jag är 17 år och jag bor i Göteborg i Sverige. Jag ska arbeta som barnflicka i Statford i ett år. Jag kan prata engelska flytande eftersom pappa är amerikan. Jag bodde de första tre åren i LA men sedan flyttade vi hit. Jag har fortfarande kompisar kvar eftersom vi är där och hälsar på släkt varje år.

Det är i mitten av Juli nu, jag har sommarlov som alla andra ungdomar och barn i Sverige. Jag läser samhäll-musik på LM Engström gymnasieskola och har nu tagit ledigt ifrån skolan. Men jag kommer att maila med mina lärare och få uppgifter för att slippa gå om.

Jag tog på mig min oversise T-shirt och la mig i min säng. Om nio timmar ska jag gå upp, sedan bär det av. Jag slöt mina ögon och till slut somnade jag.

"Demi, gumman vakna" mammas vackra röst fick mig att vakna från en underbar dröm. "Jag är vaken" viskade jag nyvaket. "Bra", svarade hon och pussade mig i pannan, reste sedan från sängkanten och gick ut genom min dörr. Jag sträckte på mig samtidigt som jag gnydde morgontrött. Det är så underbart att sträcka ut alla muskler när man har sovit. Jag satte mig upp och sträckte på mig ännu en gång. Sedan stoppade jag fötterna i mina tofflor som stod redo bredvid sängen.

När jag kom ner till köket såg jag hur mamma hade stekt pannkakor, hon hade även ställt fram bär och glass. "Varför gör du aldrig sån här mat annars mamma?" skrattade jag. "Vi måste ju fira att vi ska bli av med dig ett helt år" Jag kollade bak och såg Cody lutad mot väggen. "Ha-ha jätte roligt, lillebrorsan" sa jag ironiskt. "Du är fan bara 3 minuter äldre mig, tre minuter, inte mer" försvarade han sig. Jag och Cody är tvillingar som ni kanske förstod, han är en av mina bästa vänner även fast vi tjafsar lite ibland, men vilka syskon gör inte det? "Så ja, sluta nu. Sätt er och ät i stället." Mamma ställde fram pannkakstallriken och vi satte oss vid den träfärgade köksön. "Dämiiiiiiiii" Suri kom in springandes mot mig. Jag bar upp henne i min famn och satte henne på mitt högra lår. "Hej prinsessan, sovit gott?" frågade jag med den rösten man alltid pratar till småbarn med. "mmh, mä ja vij intä att du ska jesa" sa hon, Suri är tre år och kan därför inte prata riktigt. Jag skrattade åt hennes kommentar och kysste hennes hjässa. "Ne, men vi kan ju skypa, du vet, prata och se varan på datorn. Cody kommer att hjälpa dig" sa jag och kollade på Cody. Han himlade lite med ögonen men log sedan. "Kommer sakna dig syrran" sa han sorgset.  Jag kollade på honom, log och nickade lätt. Sedan stoppade jag en pannkaksbit in i munnen. "Jasså, här sitter ni och äter upp alla pannkakor ser jag, inget till mig" pappa ställde sig bakom mig och satte sina händer på mina axlar. Pappa är ju som sagt amerikan så han pratar bara engelska, därför pratar vi engelska med honom också. Han kan förstå svenska men han och mamma bestämde sig när jag och Cody föddes att han bara skulle prata engelska med oss och hon svenska. Så vi är tvåspråkiga. Mamma skrattade åt att han försökt vara lite rolig men totalt misslyckats eftersom alla var dötrötta.

*Pling*

Jag kollade frågandes på mamma man hon såg lika förvånad ut som jag var. Vem kommer hit så här titigt? "Jag öppnaj!" skrek Suri och sprang till ytterdörren. Man hörde sedan hur hon gjorde ett glädjetjut och sedan fyra fotsteg innan man såg hennes lilla kropp igen. Efter kom en länge varelse. "Alli!!!!!!" skrek jag och sprang fram till henne och kramade henne. Hon bara skratta. "Va gör du här så tidigt?" frågade jag henne "Jo men jag hade tänkt att total dissa min bästis lika mycket som hon gör genom att åka till Canada i ett år, tror du jag är så elak?" svarade hon med ett flin. "Ha-ha jätte kul, du får ju i alla fall komma och hälsa på din avundsjuka lilla mupp". Vi skrattade båda två nu tills mamma harklade sig bakom oss. "Ursäkta att jag stör men Demi, du måste göra dig klar, vi ska åka om en halv timma. Är du klar med din frukost?" jag kollade på min tallrik, en halv pannkaka låg kvar, sedan kollade jag på min mage, var jag fortfarande hungrig? -Nepp. Jag vände sedan huvudet mot mamma igen och skakade på huvudet och log ett töntigt flin. Jag tog tag i Allis hand och drog med henne upp på mitt rum. Väl inne gick jag fram till spegeln och började kleta på lite maskara. Alli gick vant in till min WIC (walk in closet) och började leta efter kläder hon kunde låna medans jag var borta. Jag skrattade lätt åt henne och fortsatte sedan med att kamma igenom mitt hår. När jag satt upp det i en hästsvans gick jag också in till min WIC och började rota fram resekläder. Ett vitt linne, en rosa juicy dress och vita converse. Jag kollade på Alli som hade hittat en hel hög med kläder samt tre par skor till sig själv. Hon log oskyldigt mot mig och gick ut till mitt rum igen. Jag skrattade och skakade på huvudet, typiskt Alli asså. Jag tog min bruna handväska och packade ner det sista, Iphonen, laddaren, godiset, plånboken, nycklar, lypsyl och Ipaden. Pappa kom upp till mitt rum och hämtade en av mina två resväskor, den andra tog jag och följde efter honom nerför trapporna. Väl nere ser jag hur mamma redan börja gråta "mamma, du kan inte börja gråta redan, då kommer ju jag också börja gråta och jag har precis sminkat mig" sa jag och viftade med händerna framför ögonen så att dom skulle torka ut. "Jag vet älskling, men jag kommer sakna dig så mycket, tänk ett helt år. Å herre." Jag skrattade smått och kramade henne. "Jag vij också va mä" Suri kom springandes till oss och kramade om mitt ben. Vi gick sedan ut till bilen och medan pappa och Cody packade in väskorna i bilen stod jag och Alli och pratade. "Vi mååååååste prata varje dag på Skype och du får instagrama massa bilder." Jag skrattade och kramade om henne "Klart älskling!" "Ååh jag kommer sakna dig så min lilla lort" Nu rann det tårar ner för hennes kinder. "Nej gråt inte! Jag vill inte att du ska vara ledsen, var glad för min skull. Och för varje dag som går desto närmare ses vi. Du kommer ju till jul." "Jah, men ändå, det är ju massa månader kvar, ååh" sa hon gråtandes. Det började rinna tårar nerför mina kinder, "Men ååh, min maskara" Pappa skrattade åt mig "Demi, vi måste åka nu, annars hinner du inte med flyget." "Jag kommer" sa jag och kramade om Alli hårt. "Jag älskar dig syster" sa jag och släppte kramen, "och jag dig". Jag log mot henne och började gå mot bilen. Hon stod kvar vid våran vita brevlåda. Jag öppnade bakdörren och gjorde en slängkyss till henne. Innan jag stängde dörren såg jag hur hon tog emot den och höll den med sin hand mot sitt hjärta.